Hej kära läsare,
Jag har funderat mycket på hur osäkerhet smyger sig in i vår vardag som skolledare. Hur små och stora ovissheter – en plötslig akut händelse, en oväntad konflikt, en osäkerhet inför framtiden – påverkar vårt sätt att tänka, känna och fatta beslut.
Det för mig tillbaka till kärnan i detta nyhetsbrev: att leda andra utan att tappa bort sig själv.
Som vanligt använder jag AI som ett kreativt bollplank i skrivandet. AI hjälper mig inte bara att formulera och strukturera tankarna, utan också att hitta intressant forskning och artiklar som ger nya perspektiv och fördjupar reflektionen. Just nu utforskar jag Chat GPT:s funktion deep research.
Denna gång vill jag utforska hur vår hjärna reagerar på osäkerhet – och hur vi kan förstå och hantera våra egna reaktioner på ett sätt som gör oss både tryggare och mer närvarande i vårt ledarskap.
Att leda i osäkerhet – vad händer egentligen inom oss som skolledare?
Har du någon gång känt dig obekväm inför att fatta beslut utan att ha alla svar? Eller upplevt stress när framtiden känns oviss? Du är långt ifrån ensam. Som skolledare möter vi ständigt situationer där svaren inte är givna, och där vi ändå förväntas ta ansvar och leda vägen framåt. Men vad händer egentligen inom oss i dessa ögonblick?
Din hjärna gillar nämligen inte osäkerhet. Tvärtom – den söker trygghet och tydlighet. När den möter något okänt eller tvetydigt tolkar den ofta situationen som ett potentiellt hot, och därför reagerar den med stress.
Forskning visar att vår hjärna försöker hantera osäkerhet på ett mycket aktivt sätt. Enligt en artikel från MIT har forskare identifierat särskilda delar av hjärnan som jobbar med att avgöra om den information vi har är pålitlig. När hjärnan inte känner sig säker, bromsas vår förmåga att tänka klart. Vår "inre vakthund", amygdala, slår då larm och signalerar att vi behöver vara extra vaksamma. Det kan göra att vi känner oss mer oroliga, stressade och emotionellt påverkade än vi annars skulle varit.
Samtidigt visar forskning publicerad i Frontiers in Psychology att vår emotionella reaktivitet förstärks ytterligare av en annan del av hjärnan - insula. Den här regionen hjälper oss att känna och tolka kroppsliga signaler, och vid osäkerhet gör den oss ännu mer känsliga för oro och stress.
Och mitt i allt detta får hjärnans rationella styrsystem – prefrontala cortex – svårare att hålla tillbaka impulserna. Resultatet blir att vi fattar beslut snabbare, mer på känsla, och med mindre eftertanke än vi kanske önskar. Vi riskerar att styras mer av ögonblickets oro än av våra långsiktiga mål och värderingar.
Vad betyder detta för oss som skolledare i vardagen?
När osäkerheten är stor – kanske i samband med snabba förändringar, personalfrågor eller oväntade händelser i skolan – är det lätt att vi börjar reagera mer impulsivt eller defensivt än vi egentligen vill. Vi kanske tvekar, skjuter upp beslut eller blir mer styrda av oro än av vision och värdegrund.
Detta är helt naturligt – men det riskerar att få konsekvenser både för oss själva och för dem vi leder.
Här finns också en möjlighet.
Genom att förstå vad som händer i hjärnan när vi möter osäkerhet kan vi bli bättre på att känna igen våra egna reaktioner och lära oss hantera dem mer medvetet. Det handlar inte om att eliminera osäkerheten helt – det är omöjligt – utan snarare om att utveckla ett förhållningssätt där osäkerhet blir en plats för reflektion och växande.
När vi accepterar osäkerheten som en naturlig del av skolledarskapet kan vi släppa idén om att alltid behöva ha alla svar. Istället kan vi välja att leda genom frågor, vara öppna med våra egna reflektioner och bjuda in till gemensamt utforskande i våra arbetsteam.
Osäkerhet behöver inte betyda passivitet – den kan lika gärna vara en katalysator för innovation, nytänkande och mod.
Ledarskap som ett levande experiment
Kanske är det dags att se vårt ledarskap som ett levande experiment? Ett där vi kontinuerligt provar, lär, justerar och växer.
Genom att våga experimentera och reflektera öppet med kollegor kan vi minska stressen och skapa en kultur där det är okej att inte alltid ha alla svar – men där vi tillsammans söker dem.
Hur brukar du själv reagera när osäkerheten blir stor? Hur kan vi tillsammans skapa skolmiljöer där både vuxna och elever får träna på att vara i det okända, utan rädsla?
Dela gärna dina tankar!
PS:
Tack för att du tog dig tid att läsa dagens tankar. Om du vill dela dem vidare till någon som också leder och lär, blir vi fler som utforskar tillsammans.